Värdet på vården har också ett pris

Som skattebetalare ska vi vara mycket glada över att lagstiftningen säger att offentlig upphandling ska söka lägsta pris för fastställda kvalitetsbehov. För vem vill att offentliga eller privata vårdgivare ska få pengar för att utföra sådant som inte har något värde?

Som vårdkunder ska vi vara mycket glada för att de resurser som de offentliga huvudmännen betalar för ska vara just de som behövs. För vem vill t.ex. ha terapi eller underhållning om hygienen inte sköts?

Som vårdleverantör ska vi vara mycket glada för att vi premieras för att göra ett bra jobb. För vem vill bara premieras för att kostnaderna hålls nere?

Men varför blir det då fel ibland? Varför utför vårdgivare litet för ofta en dålig vårdinsats, oavsett om de är offentliga eller privata?

Upphandlarnas ambition att hålla i skattepengarna är förstås rätt, men vägen är fel.

Målet måste vara att få alltmer vårdkvalitet för pengarna. Inte att betala mindre för nuvarande vård!

I praktiken innebär detta att upphandlarna borde se upphandlingen av vården i två steg, i första hand vård inom nuvarande verksamhet med dagens kvalitetskrav – PLUS utveckling av vården för morgondagens kvalitetskrav.

För om en vårdgivare har ett avtal på 3-5 år så ska de premieras för att de levererar alltmer vård för pengarna. Genom att utveckla vården ska de söka och hitta former för att göra de vårdbehövande allt mindre vårdbehövande. Och genom att söka och hitta formerna för besparingar som inte sänker den viktiga kvaliteten, så begränsar de onödiga kostnader. Premieras de för sådan utveckling, så får de mer betalt för att upphandlaren för lägre kostnader.

När utveckling ingår i den upphandlande vården, då blir vi alla nöjdare: skattebetalare, vårdkunder och vårdgivare. Vi får ju alla mer värde för pengarna!

No comments